Jag läste i tidningen idag...alltså gårdagens DN, (eftersom jag aldrig hinner läsa på dagen) en krönikör (Mattias Hermansson) som skriver om ett TV-program som heter "Lyxfällan"... jag läser mellan raderna hans förakt för alltihopa..ex: "Väljarsamhället. Nej, inte demokrati och såna grejor. Jag menar den tillvaro där vi ska navigera, det samhälle som växt fram genom alltifrån politiska avregleringar till ett växande utbud av billiga konsumtionsvaror. Där vi har drillats i att fatta alltfler beslut själva, lärt oss att vägen till det optimala livet går via köp och ägande."
Hans rader säger oss så mycket. Är vi verkligen så tröga att vi inte fattar lurendrejeriet. De flesta människor kan nog skriva under på att vi såklart inte blir lyckligare av all denna pådyvlade så kallade frihet. Hur länge ska det dröja undrar jag...innan vi vaknar upp och säger TACK, men vi vill inte ha er längre - alla de partipolitiska pajasgängen som årtionde efter årtionde lever på skattebetalarna?
De billiga konsumtionsvarorna, med inbyggda livslängder... för att de ska gå sönder så fort som möjligt så att vi ska köpa nytt, och nytt och nytt igen och slänga det trasiga, så att aktiehandeln kan hållas igång, så att de som lever av aktier och inte av eget arbete kan fortsätta leva i sus och dus - utan att behöva bry sig om obalansen.
Av detta växer sopbergen...vi gör sopor av våra naturresurser...vi intecknar framtidens människors naturresurser redan nu i vår dårskap.
På en annan sida i tidningen skriver Lars Wiklund: "Två-tredjedelssamhället innebär att den gynnande delen av samhället kommer att rösta på partier som primärt fortsätter att gynna dem och den fattiga tredjedelen kommer att rösta på partier som primärt har för avsikt att stödja dem. Eftersom de som har en god ekonomi är i majoritet så kommer den politik som fortsätter att gynna dem att vinna valen."
Varje höst mår jag otroligt dåligt av att ligga i min sköna säng och tänka på alla dem som inte har någon skön säng att gå och lägga sig i. Mittförakt för klättrarna och deras medhjälpare... en stor del av den mediala världen nästan kväver mig... och min enorma sorg - över att känna mig så oförmögen att göra något åt eländet. Igår såg jag en bild i en tidning från en romskt läger... ja alltså det var deras hem... hela mitt inre vrids i våndor. Jag vill bara gråta....hur kan det få vara så här? Av Lars och Mattias inlägg så ser jag ju att det finns fler än jag som mår dåligt över obalansen.
MEN LÖSNINGAR FINNS...fast aldrig med klättrarnas hjälp, de klättrar för sin egen skull. Vi måste hjälpas åt att skapa nya system. Bland vanliga medborgare finns många som faktiskt gör någonting... jag ska länka till dem jag hittar här.. kom gärna med tips. Att samla alla kloka medborgare och deras gärningar är kanske de klokaste vi kan göra eftersom dessa - kan utgöra inspiration och vitaminkickar till oss andra. Nä, nu måste jag springa till jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar